De oförutsedda och plötsliga händelserna som kan inträffa är många. Ett elavbrott, en storm, en storbrand eller störda mat­transporter – det är händelser som kan utgöra krissituationer där samhället snabbt behöver anpassa sig och ställa om. I många fall finns det risk- och beredskapsplaner att luta sig mot. De berättar hur vi bör agera och vem som ska göra vad – i de flesta fall och för de flesta människor. Men de inkluderar inte alla, menar Jonas Borell.
– Inom krisberedskapsarbetet är personer med funktionsnedsättningar ofta förbisedda. Om de beaktas ses de oftast som i behov av hjälp och nästan aldrig som en resurs i krishantering, säger han.

Alla oavsett förutsättningar

Jonas Borell är forskare i arbetsmiljö­teknik vid LTH och ska tillsammans med forskare vid Chalmers tekniska högskola, Linnéuniversitetet och Certec vid LTH, undersöka hur alla på ett likvärdigt sätt ska kunna inkluderas i samhällets kris- och beredskapsarbete.
Krisinformation till allmänheten bör både nå ut till och kunna förstås av alla, även de som har nedsatt syn, hörsel eller kognitiva svårigheter.
– Alla, oavsett förutsättningar, behövs som de viktiga resurser vi är när samhällets beredskapsplaner utformas, säger ­Jonas Borell.

Samhällets beredskapsplaner

Forskningsprojektet ”Från passiv mot­tagare till aktiv resurs” har som mål att alla människor och deras olika behov ska tas till vara i samhällets krisplanering. Tanken är att om fler involveras i utformandet av samhällets beredskapsplaner så kan fler också använda dem, och de kan funka bättre för alla.
I projektet kommer forskarna att arbeta tillsammans med personer med funktionsnedsättningar och deras intresseföreningar samt med olika aktörer i samhällets krishanteringssystem, som till exempel kommuner, regioner och myndigheter. Metoderna som ska användas är universell utformning och medskapande.
– Det är väl beprövade metoder inom ­andra tillämpningar. Men mångfaldsperspektivet, och att användarna är med och utformar planerna för hur vi ska agera, har inte testats inom samhällskrishantering ­tidigare, säger Anna-Lisa Osvalder, projekt­ledare för forskningsprojektet och professor i människa-maskinsystem vid Chalmers samt gästprofessor vid LTH.

Användarinvolvering

Forskarnas förhoppning är att metodiken med användarinvolvering, samt destrategier och riktlinjer för inkluderande utformning som förväntas växa fram inom projektet, kan komma till nytta hos personer som arbetar riskförebyggande. Men även medborgarna själva behöver ökad kunskap och förståelse.
– Samhällets förmåga att förbereda, hantera och återhämta sig från störningar måste alla ha koll på för att veta vem som ska göra vad, och när det ska göras, säger Anna-Lisa Osvalder.

Artikeln är ursprungligen publicerad i LUM (Lunds universitets magasin)