Vad innebär det att vara skyddsombud?
– Att vara skyddsombud handlar nog i grunden om att skapa förtroende och ha en bra dialog med många olika människor – fastighetsägaren, prefekten, studenterna, lärarna och andra skyddsombud. Det är ett rätt så komplext uppdrag där det kan ta ganska lång tid att förstå sammanhangen. Efter 12–13 år som skyddsombud känner jag dock institutionen och människorna ganska väl. Långa perioder händer inget spektakulärt, men så plötsligt kan det bli något akut, och då gäller det att vara beredd. Tack och lov är det väldigt sällan det händer akuta saker. Jag känner mig stolt över kollegorna och studenterna för att vi lyckats så bra inom arbetsmiljöområdet.

Hur har synen på arbetsmiljön förändrats under din tid som skyddsombud?
– Jag skulle nog vilja säga att det hela tiden sker förbättringar, i stora men oftast många små steg. Det är som en kontinuerlig framåtrörelse. Det är mest påtagligt i verkstäderna där vi jobbar alla tillsammans: prefekt, husprefekt, personal och skyddsombud. Det kan handla om att få ner ljudvolymen genom att sätta ljudplattor i taket, ha tydligare skyltning och märkning vid kemikaliehantering och att ha en webbplats som är lätt att förstå. Under Covidpandemin minskade vi studentgruppernas storlek för att minska risken för smittspridning. Det fick en väldigt positiv effekt på arbetsmiljön, så det har vi fortsatt med. Det är ett ständigt lärande.

Har du några tips till den som vill bli skyddsombud?
– Se till att vara tillgänglig, odla kontakter och lyssna på medarbetarna. Gå gärna på utbildningstillfällen. Universitetet ger många bra kurser.

David Eriksson arbetar nära studenterna, främst inom Arkitektur och Industridesign, men också med alla inom verksamheten vid Designvetenskaper, LTH, i sin roll som skyddsombud. Foto: Erik Andersson