Universell utformning handlar om att design i samhället ska inkludera alla människor oavsett förmåga eller bakgrund. Men hur ser det ut i återvinningsmiljöer? Hur bidrar utformningen till upplevelsen av inkluderande återvinningsmiljöer?

Anna-Sara Fagerholm, doktorand i rehabiliteringsteknik, har genom två studier utforskat ämnet i sin licentiatuppsats.

Den första delstudien What a waste bidrar med nya insikter om inkluderande återvinningsmiljöer och universell utformning. Genom ett normkritiskt perspektiv har Anna-Sara Fagerholm undersökt hur avfall förstås och hanteras i ett miljörum i ett hyreshusområde i norra Sverige. Under studien av miljörummet genomfördes "go-along-intervjuer" för att få ökad kunskap om hur avfall hanteras.

I Waste(d) design – den andra delstudien – undersöktes hur designen av återvinningsmiljön kan påverka återvinningsbenägenheten hos hyresgästerna. 

Anna-Sara Fagerholm sammanfattar resultaten i licentiatarbetet med tre insikter kring normer i återvinningssammanhang:

• Normat-norm: Återvinning är för den normale. Miljörummen tycks vara utformade för en medellång, medelålders, medelstor människa med full fysisk och kognitiv förmåga och svenska som modersmål.
• Teknik-norm: Avfallssystemet uppfattades som ett socialt system, men hanterades som ett tekniskt.
• Skylt-norm: Återvinning beskrivs med skyltar. Skyltar i och utanför miljörummen för att förklara hur avfall ska, och inte ska, hanteras.

För att förklara att det finns ett samband mellan universell utformning och estetik använder Anna-Sara Fagerholm begreppet "tillgänglighetsestetik": estetiken måste vara en konsekvens av ett empatiskt angreppssätt med fokus på att förstå människors behov, något som kommer vara en utgångspunkt i hennes framtida studier.