– Föreställ dig en trappa med en jämn ingång på baksidan av ett hus. Lösningen kan vara laglig, men den är inte så trevlig för någon. För att städer och miljöer ska bli inkluderande på riktigt behövs kreativitet och innovation i designprocesserna, säger Emil Erdtman.

Du har studerat hur olika kommuner använder sig av universell utformning och hur det fungerar. Skiljer sig kommunernas arbete åt?
– Jag har studerat tre kommuner. Arbetet i kommunerna skiljer sig åt rätt så mycket. Jag kunde se att i en av kommunerna som saknade policys om universell utformning så drev personalen den frågan i stället. Drivkraften kom underifrån och det blev konkreta resultat även om det saknades ledningsperspektiv. I en annan kommun som arbetade tillsammans med studenter så föll frågorna bort från ledningshåll eftersom det fanns en uppfattning att studenterna drev de här frågorna så att andra slapp göra det. I ytterligare en kommun så hanterades upphandlingskraven om universell utformning med synsättet att tillgänglighet är mer en belastning än en tillgång, med formuleringar som ”oj, nu måste vi anpassa för dem” i stället för att försöka tänka ”vad bra det här blir för alla”.

Du pratar om samskapande i din forskning. Vad betyder det?
– Samskapande är ett sätt att hitta lösningar tillsammans – tillsammans med kommuner, med funktionshinderorganisationer och i medborgardialoger. I samtal, intervjuer, workshopar och deltagarobservationer skapas lösningarna gemensamt.

Vad tror du skulle hända om kommuner använde ett samskapande i sina verksamheter?
– Den samverkan som olika organisationer och beslutsfattare har är ofta etablerad och formell. Samskapande är däremot en kreativ process där man måste släppa sitt eget och tänka bortom sina egna intressen, och med ganska små medel kan tänka på ett annat sätt. Det innebär att man bortser från sina invanda roller, att man inte deltar som kommunens representant, utan är med i samskapandet utan att luta sig för mycket mot ursprungsrollerna. Samskapande är förstås inte hela lösningen – det finns fortfarande politik, planering och system att förhålla sig till.

Hur vill du att din forskning ska komma till nytta?
– Universell utformning har diskuterats länge, så det är ingen fluga, men hur implementeringen i samhället ska gå till är inte tydliggjort. Min forskning kan komma till nytta hos kommunala verksamheter, inom bland annat samhällsbyggnad, kultur och fritid, till exempel bibliotek. Men även de som jobbar med medborgardialog och har ett etablerat samarbete med organisationer inom exempelvis funktionshinderpolitiken har nytta av att ta del av forskningen.

– Våra tillgänglighetsregler ska följas, men det räcker inte, vi måste gå bortom dem. Det gör man genom att förstå principerna bakom regelverket, och det skulle kunna leda till att alla människor får värdiga upplevelser oavsett vad lagar och regler säger. Det krånglar till det när vi säger ”här har vi en lösning för er som har en funktionsnedsättning”. Vi behöver integrera och inte dela upp människor.

Emil Erdtman försvarar sin avhandling den 15 mars kl 13.15 i Stora hörsalen på Ingvar Kamprad designcentrum (IKDC), Sölvegatan 26 i Lund.

Opponent är docent Kristofer Hansson vid Malmö universitet.

Disputationen kan följas via Zoom:
https://lu-se.zoom.us/j/68906666208